shululu

Det här med blogg har jag börjat förstå lite, så jag tycker inte längre allt för mycket synd om er som skriver dagligen,
Men jag ska försöka att inte fastna som med allt annat, för jag förälskar mig ganska lätt i saker och ting utan att tänka att det kan vara tidskrävande och att man missar mycket viktgare saker som man har för sig, För min del ser det ut som att jag snarare använder bloggen mer som e-post än blogg,Tack vare en viss person:P

Nu ska jag skriva om helgen lite kort, Det här skrev jag igår när ville bara tillbringa tiden lite , varje dag av mitt liv känns som ett scen från någon film, mycket man känner igen från tidgare scener med väldig lite förändringar, trots alla stora förändringa som har varit under livets gång känns det fortförande att man står på samma plats, kanske vill inte själva själen lämna det gamla, kanske väntar hjärtat på det som redan har passerat,kanske söker jag efter stora förändringar så jag lägger inte märke till dem små som kommer och går ,kanske längtan efter sorgens njutning eller ingenting? Haha måste bara säga att jag älskar mig själv, största egenskap hos mig är mitt ego, det har ganska många sagt, och det stämmer nog om jag tänker tillbaka.
Därför är det skönt ibland när jag förvandlas till poet och tänker på andra och låter tankarna styra känslorna,
Tänkte bara lägga ut en liten dikt som jag skrev för ett bra tag sen och inget mer för den här gången.

Solens varma morgon,
Regnets kalla droppar,
Månnens mörka kväll,
Stjärnornas ljusa nätter,

Saknadens svaga rop,
LÄngtans härliga ljud,

Livet har mycket att säga bara man hade tid att lyssna.